Vargkyssar
Det finns ganska mycket att säga om hur det var att umgås med vargar, men det var INTE som att gå in och kela med en och annan stor hund.
Det första djurvårdarna gjorde när vi stod utanför ingången var att visa upp en systemkamera som någon besökare inte hållit tillräckligt hårt i. Ingen trevlig syn för de som äger en systemkamera. Själv fick jag bara ta av mitt diadem för att inte råka ut för något mästertjuvande av "bestarna".
När vi kom innanför grinden gällde det att sätta sig ner så fort som möjligt för att slippa få en 55 kg varg över sig som ville hälsa. Och hälsningen kom i form av en kyss i mungipan, något som genast mjukade upp en.
Men när Narnia, som var bråkstaken i flocken, började morra strax intill mitt högra öra kan jag inte ljuga om att min puls inte ökade.
Jag tror att det var runt 9-10 vargar i den här inhägnaden med en alfahona, alfahanen och de mindre viktiga. Jag föll för alfahanen, Aslan.
Klicka på en bild för förstoring.
Sista bilden är lite off. Den är tagen i mitt hotellrum, som visserligen var ganska mysigt, men jag är ändå glad att jag redan är hemma.
